Ursprung

Australien började sin moderna historia som brittisk koloni, det vet du säkert från historieböckerna. Landet visade sig vara lämpat för får, efterfrågan på ull var stor och nybyggarna skickade efter får och även vallhundar från hemlandet. Det var alltså en brokig skara vallhundar, mest från England och Skottland, som befann sig i Australien i mitten av 1800-talet.
På 1860-talet föddes vallhundstiken Gleesons Kelpie efter skotska föräldrar. Hon parades med Ceasar, också han med skotsk bakgrund. En tik i kullen skänktes till C B W King, hon kallades Kings Kelpie och segrade på det första vallhundsprovet i Australien 1872. Hennes avkomma, "Kelpies pups" blev så eftertraktade att hennes namn blev namnet på en hel ras.
Även om det finns en stor fysisk likhet, tror man inte idag att den australiska vildhunden dingo är släkt med kelpie. Det här utseendet är nog helt enkelt det bästa för en hund som ska klara sig i Australien.

Användning

Idag är kelpie-rasen delad i två. I Sverige registrerar Svenska Kennelklubben "australian stock dog (working kelpie)" och "australian kelpie". ASD(WK) avlas för och används till vallning av får och nöt, en del används också i bruksarbete. AK avlas för och används till bruksarbete, lydnad, utställning, agility och liknande, en del används också till vallning.
Aliborgs kennel föder upp australian kelpie.
Bilder på "Kelpies in action" här .

Utsidan

I rasens standard står det bl a att "Helhetsintrycket ska vara en smidig, livlig hund av hög klass som visar hård muskelkondition kombinerad med stor smidighet i lemmarna och ger intryck av förmåga till outtröttligt arbete. Den ska vara fri från varje antydan till spinkighet." Det citatet säger nästan allt!
Mankhöjden ska för tikar vara 43-48 cm och för hanhundar 46-51 cm.

Australian kelpie får enligt standarden ha 7 olika färger: svart, black&tan, röd, röd&tan, chokladbrun, fawn och rökblå.
Ej tillåtna färger som ibland kan förekomma är fawn&tan och gul.

Bilder på alla kelpiefärger här.

Insidan

Om en kelpies utsida är alldaglig och mest ser ut som "en vanlig hund" är dess insida det som man som kelpieägare verkligen fascineras av. Den som sa att hundar inte tänker har nog inte träffat en kelpie...och det här tänkandet gör kelpien till mycket mer än "en vanlig hund" att leva med. Den är lättlärd, javisst, men den lär sig allt snabbt och när det är dumheter på gång måste man som ägare vara lika snabb som en kelpie, och det kan ta ett tag att lära sig. Den är följsam och gör oftast som du säger, när du har rätt. Har du, i kelpiens ögon, fel i något beslut, t ex vilket håll fåren kommer att gå, i vilken riktning spåret går eller om det verkligen är bra att ligga på marken när det är blött, då är lydnaden sämre. I fallet med fåren och spåret är det bara att inse att man har fel och låta kelpien styra i fortsättningen, i fallet med läggande i regn gäller det att få kelpien att inse att fördelarna med att lägga sig är fler än nackdelarna, vilket brukar gå snabbt. En kelpie tycker om de flesta sorters belöningar; rösten, lek, kamp, godis, boll.

Skötsel

Pälsen är kort och lättskött, borsta när den fäller. Duscha med ett vanligt hund- eller hår-schampoo när du tycker att den är smutsig eller luktar illa.
Klorna slits olika på olika kelpies men ska alltid hållas korta.
Öron, ögon och vulva/förhud måste kontrolleras och hållas rena på en kelpie liksom på vilken annan hund som helst.